Omställningsförlust

Omställningsförlust är ett svenskt begrepp som används inom ekonomi och företagsförvaltning för att beskriva förluster som uppstår när ett system, en process eller en verksamhet genomgår en större övergång till en ny lösning. Förlusten kan vara direkt eller indirekt och uppstår ofta under övergångsperioder där prestanda, produktivitet eller avkastning inte uppnås i det gamla tillståndet samtidigt som investeringar och kostnader för det nya ska täckas.

Orsakerna till omställningsförlust är varierade. Det kan röra sig om nedtid och produktionsbortfall vid övergång till ny teknik, kostnader för utbildning och kompetensutveckling av personal, kostnader för dataövertagande och systemintegration, samt avskrivningar eller avsättningar kopplade till gamla, avvecklade tillgångar. Ofta uppstår också förlorad vinst på grund av tillfälliga ineffektiviteter när nya processer lärs in eller när leverantörskedjor omstruktureras.

Mätning av omställningsförlust är utmanande eftersom den ofta blandar kortsiktiga kostnader med förväntade långsiktiga besparingar. Vanliga dimensioner är nettoförlorad kontantström under övergången, extra kapitalkostnader samt uppskjuten eller reducerad avkastning.

Åtgärder för att lindra omställningsförlust inkluderar noggrann projektstyrning, faserad implementering, parallell drift av gamla och nya system under en övergång, omfattande utbildning och kommunikation, samt standardisering och modulär arkitektur för minskad anpassningskostnad. Begreppet är relaterat till övergångsrisk, omställningskostnader och bytestankar som påverkar beslut om kapitalinvesteringar.