Nätverkskontroller

En nätverkskontroller, även känd som en nätverksadapter, nätverksgränssnittskort (NIC) eller nätverksinterface, är en hårdvarukomponent som möjliggör kommunikation mellan en dator eller annan enhet och ett datornätverk. Den fungerar som en översättare mellan den digitala informationen som behandlas av enheten och de signaler som överförs över nätverksmediet, som kan vara koppar- eller fiberoptiska kablar, eller radiovågor för trådlösa nätverk.

Nätverkskontrollern hanterar en rad funktioner, inklusive datainkapsling och avkapsling, överföring och mottagning av data, samt felkontroll. Den har en unik fysisk adress, känd som en MAC-adress (Media Access Control address), som identifierar enheten på nätverket. Moderna nätverkskontrollers är ofta integrerade direkt på moderkortet i enheter som datorer och servrar, men de kan också finnas som separata expansionskort eller externa enheter.

Det finns olika typer av nätverkskontrollers beroende på nätverkstekniken de stödjer, såsom Ethernet för trådbundna nätverk och Wi-Fi för trådlösa nätverk. De kan också variera i hastighet, till exempel 100 Mbps, 1 Gbps eller 10 Gbps, vilket påverkar hur snabbt data kan överföras. Nätverkskontrollerns drivrutin, en mjukvarukomponent, är nödvändig för att operativsystemet ska kunna kommunicera med och styra hårdvaran.