Nedbrytningsreserverad

Nedbrytningsreserverad är ett begrepp som förekommer i svenska miljövetenskapliga texter och i vissa kommunala avfallsplaner. Begreppet avser den del av ett organiskt material som tilldelats eller reserverats för nedbrytning inom ett givet system, till exempel jord, avfallstamströmmar eller biogasanläggningar. Syftet är att uppskatta hur mycket material som kan omvandlas genom biologiska processer över tid, och hur detta påverkar kol- och näringsflöden, energibalans och avfallsbehandling.

Nedbrytningsreserverad påverkas av faktorer som temperatur, fukt, mikrobiell aktivitet, tillgång till syre, pH och kompositionen hos materialet (till exempel kol-nitrogen-förhållande). I jordvetenskap används liknande begrepp som det organiska kolreserv och nedbrytningspotential för att modellera humusbildning och markens produktivitet. Inom avfallshantering används idén om reserverad nedbrytning för att planera kompostering, biologisk behandling och biogasproduktion.

Begreppet kan variera i betydelse mellan olika regioner och organisationer och är inte alltid väldefinierat i internationell litteratur. Det kan ersättas eller kompletteras av termer som nedbrytningspotential, nedbrytbart reserv eller kemisk/biologisk reserv.