Navelsträngens

Navelsträngens struktur och funktion är central för fosterutvecklingen. Den förbinder fostret med moderns placenta och möjliggör transporten av syre och näring samt avlägsnande av koldioxid och metabola avfalls. Vid fullgången graviditet är navelsträngen ofta omkring 50–60 centimeter lång och cirka 1–2 centimeter i diameter. Strängen består av två artärer och en ven, som är inneslutna i Whartons gelé och skyddade av amnion.

Arterierna transporterar blod från fostret till placentan, där utbytet av gaser och näringsämnen sker, medan venen för med sig syrerikt blod och näring tillbaka till fostret. Denna primära kommunikation mellan foster och moder fungerar i samarbete med placentan som organ för ämnesutbyte och hormonell kommunikation.

Efter födseln klipps navelsträngen och en navelstump kvarstår som torkar och faller av inom ett par veckor. Den nyfödda kroppen utvecklar då en ny navel. Blod i navelsträngen innehåller hematopoetiska stamceller och kan användas för transplantation. Många föräldrar väljer att lagra cord blood i biobank för framtida medicinska behov.

Vissa variationer och risker kan förekomma: en nuchal cord innebär att navelsträngen lindas runt barnets hals före eller under födseln, vilket oftast inte orsakar komplikationer men kan kräva uppföljning. Mindre vanliga missbildningar inkluderar velamentös fästning av navelsträngen eller vasa previa, vilka kan kräva medicinsk övervakning under graviditeten.