Murbruk

Murbruk är en byggmaterialblandning som används för att bädda och foga murverk av tegel, sten eller betongelement. Den fungerar som bindmedel mellan enheter och skyddar konstruktionen mot fukt samt ger en viss töjbarhet som hanterar små rörelser i byggnaden.

Murbruk består vanligtvis av ett bindemedel (kalk eller cement eller hydraulisk kalk), sand och vatten. I vissa sammanhang används tillsatser för att förbättra vidhäftning, arbetbarhet eller vattenavvisning.

Typerna delas ofta in i kalkbruk, hydrauliskt kalkbruk och cementbaserade murbruk. Kalkbruk är lufttorkande och bevarar andningsförmågan i äldre byggnader. Hydrauliskt kalkbruk torkar snabbare och tolererar fukt bättre. Cement- eller cement-lime-murbruk används i nyproduktion där hög hållfasthet krävs.

Egenskaper som är viktiga vid murbruk är vidhäftning mot underlaget, vattenpermeabilitet, krympning och plastifikation. Kalkbruk torkar genom karbonatisering och kräver fukt under härdningen, medan cementmurar härdar genom hydrering och får snabbare, högre tryckhållfasthet.

Användning och skötsel: Murbruk används vid uppförande och renovering av murverk, fogning och fasadbeklädnad. Vid restaurering används ofta kalkbaserade murbruk för att bevara byggnadens ålderdomliga egenskaper och materialbalans.

Standarder och hållbarhet: Murbruk regleras av standarder som EN 998 i Europa, som behandlar krav och bedömningar för murbruk. Val av murbruk bör anpassas efter konstruktionens typ, underlagets porositet och tidigare material för att uppnå lämplig hållbarhet.