Minstemålsstørrelse

Minstemålsstørrelse, ofta kallad minsta målstorlek, är inom användbarhets- och gränssnittsdesign det minsta området som ett interaktivt mål behöver för att användaren med rimlighet ska kunna aktivera det med ett finger, en stylus eller en mus. Begreppet används särskilt där snabb interaktion och precision är viktig, till exempel i mobilappar, webbgränssnitt och inbyggda system. En lämplig minstemålsstørrelse tar hänsyn till fingerprecision, handhållen enhet och användarkontext.

Syftet med en tydlig minstemålsstørrelse är att minska korsningar och missaktiveringar, förbättra svarstiden och öka tillgängligheten för personer med motoriska svårigheter eller små skärmar. Genom att ge tillräckligt stort mål och tydlig omgivande yta minskar risken för feltryck och ökar användarens komfort vid fortsatt interaktion.

Riktlinjer och vanliga storleksrekommendationer varierar mellan plattformar men är ofta i spannet 44–48 enheter. Apple Human Interface Guidelines föreslår minst 44 × 44 punkter för interaktiva mål, medan Google Material Design anger minst 48 dp. WCAG 2.1 nämner att fingertargets ofta bör dimensioneras till cirka 44 CSS-pixlar. Praktiskt används även större mål i menyer eller kontroller där precisionen krävs eller där användaren förväntar sig längre beröringstid.

Storleken mäts i enheter som är relevanta för plattformen, exempelvis pixlar, dp eller CSS-pixlar. Den faktiska fysiska storleken påverkas av skärmupplösning och pixeltäthet, så 44 enheter kan motsvara olika millimeter på olika enheter. Utvärdering och användartester är viktiga för att bekräfta lämpligheten i specifika kontexter.