Minnesanvändningen

Minnesanvändningen beskriver hur mycket primärminne (RAM) och relaterat minne som används av ett system, en applikation eller en process vid en given tidpunkt. Den omfattar både det minne som faktiskt används av körande kod och data och det minne som används för operativsystemets infrastruktur, såsom cache och buffertar.

I moderna operativsystem består minnesanvändningen av fysiskt minne (RAM), virtuellt minne som består av RAM plus en sidafil eller swaputrymme samt cache och buffertar. Minnandet spåras i olika mått, till exempel totalt tillgängligt minne, använt minne, ledigt minne samt buffertar och cache. Att beskriva minnesanvändning kan också inkludera en processes minnesfotavtryck, ofta kallat heap- eller anpassat minne, och måttet resident set size (RSS) som visar hur mycket minne en process fysiskt för närvarande använder i RAM.

Orsaker till hög minnesanvändning varierar och kan bero på många samtidiga processer, minneskrävande arbetsbelastningar, minnesläckor eller ineffektiva caching-strategier. Förväntad minnesanvändning varierar också med arkitekturen och mjukvarans design.

Viktiga mått vid övervakning är totalt fysiskt minne, använt minne, ledigt minne, buffertar och cache samt swapanvändning. Olika operativsystem erbjuder olika verktyg för att mäta och analysera minnesanvändningen, till exempel Linux-kommandon som free, top, htop, vmstat och ps, Windows verktyg som Task Manager och Performance Monitor samt macOS verktyg som Activity Monitor och vm_stat.

Felsökning och optimering av minnesanvändningen kan innebära att identifiera minnesläckor, optimera datastrukturer och algoritmer, använda strömmande behandling, kontrollera cache-storlek och minska samtidiga processer där det är möjligt. Att förstå minnesanvändningen är centralt för systemets prestanda och stabilitet.