Miktionsrefleksen

Miktionsreflexen är en fysiologisk reflexbana som koordinerar tömningen av urinblåsan. Den verkar genom att samordna kontraktion av detrusormuskeln i blåsan och avslappning av inre och yttre urinrörssphinkter, så att urin kan passera.

Fysiologi och nervbanor: När blåsan fylls aktiveras sträckreceptorer i blåväggen och afferenta signaler når ryggmärgen via de pelviska nerverna (S2–S4). Vid en reflexaktivering framkallas parasympatisk motorisering via nervus pelvikus till detrusormuskeln, vilket orsakar dess kontraktion. Samtidigt minskar aktivitet i det sympatiska systemet, vilket minskar spänningen i den inre urinrörssphinktern. Den yttre, som är under viljemässigt kontroll, styrs av somatiska nerver via nervus pudendus. Cerebrospinala och högre centra i hjärnan, särskilt pontina miktionscentret i pons och delar av cortex och limbiska systemet, kan initiera eller hämma reflexen beroende på sociala och kognitiva faktorer.

Fasernas reglering: Vid lagringsfasen dominerar sympatiska signaler som håller detrusorn avslappnad och den inre sfinktern sammandragen, medan yttre sfinktern hålls kontrollerad vilja. Vid tömningsfasen koordineras en plötslig detrusor-kontraktion med avslappning av de inre och yttre sfinktrarna för att möjliggöra urinutsöndring.

Kliniska aspekter: Miktionsreflexen kan påverkas vid neurogen blåsa, detrusor overactivity, urininkontinens, eller skador i ryggmärg eller hjärnstam. Urodynamiska undersökningar används för att utvärdera reflexens funktion och samordning.