Mikrotjänster

Mikrotjänster, eller microservices, är en arkitektur där en applikation byggs som en uppsättning små, fristående tjänster som var och en levererar en tydligt avgränsad affärsfunktion. Varje tjänst äger vanligtvis sitt eget data- och funktionsområde och kommunicerar med andra tjänster över lättviktiga protokoll såsom HTTP/REST eller gRPC. Tjänsterna kan distribueras, uppgraderas och skalas oberoende av varandra.

Nyckelprinciper inkluderar autonom utveckling och distribution, decentraliserad dataansvar och svag koppling mellan tjänsterna. Gränssnitten mellan tjänster regleras ofta av API-kontrakt. Arkitekturen uppmuntrar olika teknologier per tjänst samt användning av containrar och orkestrering för smidiga livscykler. Kommunikation används ofta asynkront via meddelandebussar eller händelser.

Fördelar är bland annat bättre skalbarhet och felisolering, snabbare och mer oberoende leveranscykler samt organisatorisk anpassning där team ansvarar för specifika tjänster. Mikrotjänster möjliggör också att tekniska val kan göras per tjänst och att man kan utveckla funktioner utan att påverka hela systemet.

Utmaningar inkluderar ökade krav på distribution, övervakning och säkerhet; hantering av data över tjänster och krav på transaktionell konsistens; nätverkslatens och felkänningar; samt ett behov av omfattande automatisering, containerisering och orkestrering. Designen kräver ofta mönster för data-konsistens (t.ex. sagas) och robusta observabilitetsverktyg samt API-gateways och service-meshar.

Användning: lämplig för större eller växande applikationer med tydliga affärsfunktioner och krav på snabb skalning; mindre projekt kan dra nytta av en enklare monolit eller modulär arkitektur.