Meteringlägen

Meteringlägen avser de olika metoder en kameras exponeringsmätare använder för att bedöma scenens ljus och bestämma slutartid, bländare eller ISO. Syftet är att få en balanserad exponering baserad på den valda mätområdesstrategin; olika lägen prioriterar olika delar av bildfältet och passar därför för olika motiv och ljusförhållanden.

Vanliga meteringlägen är utvärderande/matrix, centrumvägt, spot och partiell. Utvärderande eller matrix-mätning analyserar flera områden i bildrutan och använder algoritmer som tar hänsyn till kontrast och ibland subjektinformation för att ge en generell exponering. Centrumvägt prioriterar mitten av bilden medan det fortfarande beaktar omgivningen, vilket är användbart vid porträtt eller när motivet sitter centralt. Spotmätning använder en liten punkt för att mäta endast en mycket begränsad yta och är lämplig vid stora kontraster eller när ett specifikt område ska exponeras exakt. Partiell mätning ligger mellan spot och centrumvägt i storlek och används ofta när spot är för smalt.

Vissa moderna kameror har även highlight-weighted eller scene-adaptive varianter som skyddar högdagrar eller anpassar sig till specifika motivtyper. Metering fungerar normalt tillsammans med TTL-sensorer och kan kombineras med exponeringskompensation, låsning av exponering (AEL) och bracketing för bättre kontroll. För bästa resultat rekommenderas att kontrollera histogram och finjustera exponeringen efter behov.