Meningsstrukturer

Meningsstrukturer är de sätt på vilka betydelse och information organiseras i satser och meningar. Begreppet omfattar hur ord och satsdelar används och hur olika delar av en utsaga förhåller sig till varandra för att skapa betydelse, nyhetsvärde och fokus. Det innefattar både syntaxen (typer av meningar och hur de byggs upp) och informationstrukturens aspekter (tema och rheme, given och ny information).

Inom språket beskriver meningsstrukturer hur olika satsdelar placeras i meningen, hur huvudsatser och bisatser kopplas samman och hur olika typer av meningar uttrycker olika kommunikativa ändamål. Vanliga satsstrukturer inkluderar enkla meningar (enbart en huvudsats), sammansatta meningar (två eller flera huvudsatser kopplade med konjunktioner) och komplexa meningar (huvud- och bisatser). Satsordning varierar mellan språk, men i svenska målas ofta en huvudatsordning som subjekt–predikat–objekt i huvudsatser, medan bisatser kan placera verbet i slutet.

Exempel i svenska: deklarativt: Jag läser en bok. interrogativt: Läser du boken? imperativ: Läs boken! bisats: Jag tror att han kommer. I den sista satsen avslutas bisatsen ofta med verbet i slutet. Olika meningsstrukturer används för att markera fokus, fråga och uppmaning samt för att uttrycka tid, villkor och orsak.

Betydelsen av studier av meningsstrukturer sträcker sig till språkforskning, språkundervisning, översättning och naturlig språkbehandling.