Massorganisationer

Massorganisationer är större, organiserade grupper som mobiliserar breda delar av befolkningen kring ett gemensamt politiskt, socialt eller kulturellt mål. De kännetecknas vanligtvis av formellt medlemskap, en tydlig ledningsstruktur, regelbundna möten och samordnade verksamheter som sträcker sig över lokala avdelningar och nationella federationsnivåer.

Verksamheten omfattar politisk påverkansarbete, service, utbildning och rekrytering. De bidrar till att omsätta ideologiska åtaganden i kollektiv handling, organiserar kampanjer, demonstrationer, val och samhällsaktiviteter, samt fungerar som en kanal mellan individer och bredare rörelser. De kan vara affiliateade med ett parti, fackförening eller verka självständigt som kulturella eller medborgerliga föreningar.

Exempel på massorganisationer inkluderar fackföreningar, ungdomsförbund, studentföreningar, veteran- eller kulturföreningar, samt partibundna massorganisationer. I historiska sammanhang har massorganisationer varit viktiga för snabb mobilisering för reform eller regimändringar; i andra sammanhang fungerar de som delar av ett civilgesellschaftligt system som koordinerar volontärer och resurser över regioner.

Historiskt uppstod begreppet i takt med utvidgningen av rösträtten och moderna politiska partier under 1800- och 1900-talen, när partierna sökte mobilisera stöd bortom eliternas kärna. I totalitära regimer användes massorganisationer ibland som instrument för statlig kontroll och propaganda; i liberala demokratier utgör de en del av civilsamhället och intressegruppspolitiken.

Idag används termen inom statsvetenskap och sociologi för att analysera hur stora, organiserade grupper formar opinion, policy och deltagande samt hur de interagerar med partier, staten och marknaderna.