Markomvandling

Markomvandling, eller landomvandling, är processen där markens användning förändras från en gammeländamål till ett annat. Vanligtvis innebär det att jord- eller skogsmark omvandlas till bygg- eller exploateringsmark för exempelvis bostäder, kommersiell eller industriell användning. Förekommande omvandlingar kan också gälla konvertering av mark från jordbruk till nya användningsområden eller förändringar inom skogsbruket.

Processen brukar involvera flera aktörer, där kommuner ofta har en central roll i planering och beslut. Initiering kan komma från kommunala planer eller från privata markägare och utvecklare som söker nya detaljplaner eller markanvisningar. Planering och beslutsfattande sker ofta genom översiktsplaner och detaljplaner enligt nationella regler. Vid större eller känsliga omvandlingar kan miljömässiga konsekvenser bedömas i en miljökonsekvensbeskrivning. I vissa fall krävs även översyn av infrastruktur, vatten och avlopp samt finansiering av kommunal nytta. Expropriation eller tvångsförvärv kan komma i fråga om markens användning inte överensstämmer med offentliga intressen, och sådana förfaranden regleras av gällande expropriationslagstiftning.

Juridisk ram och ansvar ligger ofta hos kommunerna inom ramen för plan- och bygglagen samt miljöbalken. Kommunernas beslut om detaljplaner är avgörande för markomvandlingens genomförande, medan övergripande markanvisningar och infrastrukturplanering kan kräva samarbete mellan kommun, länsstyrelse och andra myndigheter. Ekonomiska och sociala effekter är centrala i bedömningen och inkluderar bostadsförsörjning, arbetskraft, investeringar samt påverkan på landskap, biodiversitet och vattenförsörjning. Kritiker pekar ofta på risker som Höga landskaps- och jordbruksförluster, ökade transportbehov och grönområdens minskning.

Se också: urban planering, detaljplan, miljökonsekvensbedömning, expropriation.