Lösenordshashar

Lösenordshashar är resultatet av att tillämpa en kryptografisk hashfunktion på ett lösenord, vanligtvis tillsammans med ett salt. De lagras i stället för lösenordet och används för att verifiera användarens inloggning utan att lösenordet behöver avslöjas i klartext. Eftersom en hash är en envägsfunktion är den praktiskt taget oåterkallelig.

Varje användare har ofta ett unikt salt som blandas in i hashen. Vid inloggning hämtar systemet saltet och de hashparametrar som användes vid lagringen. Det inmatade lösenordet hashas igen med samma salt och parametrar, och det nya hash-värdet jämförs med det lagrade. Om de överensstämmer autentiseras användaren.

Vanliga algoritmer inkluderar bcrypt, Argon2, scrypt och PBKDF2. Dessa algoritmer är konfigurerbara via kostnadsfaktorer eller minneskrav och är avsedda att vara långsamma för att motverka brute force-attacker. Även saltet bör lagras tillsammans med hashvärdet, och i vissa system används en hemlighet (pepper) som inte lagras i databasen.

En säker lösenordshash-implementation undviker historiskt brutna metoder som MD5 eller SHA-1 utan salt. Det är viktigt att använda moderna, minneshårda eller tidsfördrivande hashfunktioner och att regelbundet uppgradera algoritmen när bättre alternativ finns. Skydd av databasen, åtkomstkontroller och övervakning är också viktigt.

Lagringsformatet för varje lösenordshash kan variera. Ofta inkluderar det algoritmen, parametrarna, saltet och hashvärdet i en sammanhållen sträng eller i separata fält. Exempel på populära format är de som används av bcrypt, Argon2 och PBKDF2, där formatet gör det möjligt att återskapa hur hashen beräknades vid verifiering.