Långspelare

Långspelare är ett vinylbaserat skivformat som ofta kallas LP och som lanserades på 1940-talet. Namnet syftar på att skivans uppspelningslängd är längre än tidigare formats, särskilt jämfört med 78 rpm-skäivor. Den mest använda storleken är 12 tum (cirka 30 cm) och uppspelningshastigheten är 33 1/3 varv per minut, vilket gör att en sida vanligtvis rymmer cirka 20 till 25 minuter musik. Långspelare använder mikrogroove-teknik som möjliggör fler spår per ruta än tidigare grovprecisioner.

Historia och teknik

Långspelaren utvecklades av Columbia Records och introducerades i USA i slutet av 1940-talet som ett alternativ till de äldre topplåtarna. Den längre speltiden och den nya grovdelningen gjorde det möjligt att släppa helmusikaliska album på en enda skiva. Ursprungligen fanns både mono och senare stere-outs, där stereouppslag vann gehör under 1960-talet. Utvecklingen av vinylmaterialet och mikrogruven medförde förbättrad ljudkvalitet jämfört med föregångarna.

Format och användning

Det vanligaste formatet är 12-tums LP-skivor, men 10-tums och 7-tums varianter används också i olika sammanhang. LP-skivor säljs ofta i omslag med konstnärliga eller annoterande texter som kompletterar upplevelsen av hela albumet. LP har varit dominerande som albumformat under flera decennier innan digitala medier och CDs ersatte en stor del av marknaden; i modern tid har vinylupplevelsen fått en ny popularitet bland samlare och audiophile.

Kulturell och modern betydelse

Långspelaren står som ett symboliskt format för musikens albumkonst och analoga ljudkvalitet. Trots digital tävlan behåller LP-skivor en aktiv marknad med nyutgåvor, remixar och arkivutgåvor, samt kontinuerlig produktion av följande generationer som värnar om de fysiska och ljudmässiga kvaliteterna.