Lågkoncentrerade

Lågkoncentrerade är ett svenskt adjektiv som används för att beskriva ämnen, lösningar eller blandningar som innehåller en relativt liten andel av ett löst ämne i förhållande till lösningsmedlet eller resten av blandningen. Begreppet är relativt och saknar en universell fast gräns; vad som räknas som lågkoncentrerat varierar mellan disciplin och sammanhang.

I vetenskapliga sammanhang mäts koncentrationen i olika enheter, till exempel molaritet (M), molalitet (m), viktprocent eller delar per miljon (ppm). När man säger att något är lågkoncentrerat syftar det ofta på att soluten är närvarande i så små mängder att dess effekt, färg, lukt eller elektriska påverkan är svagare än vid högre koncentrationer.

Användningsområden inkluderar kemi och läkemedelsvetenskap, miljövetenskap och biologi. Exempel: en lösning av natriumklorid i vatten med låg koncentration kan beskrivas som lågkoncentrerad; en parfym som har spänts till några ppm är också lågkoncentrerad. Lågkoncentrationer används även i farmakologi för att beskriva doser som är låga jämfört med terapeutiska nivåer.

Implikationer: låga koncentrationer kräver ofta mer känsliga mätmetoder för detektion och analys; i biologiska system kan effekter ändå vara måttliga men betydelsefulla; dessutom påverkar koncentrationen reaktivitet, stabilitet och toxikologi.

Se även: koncentration, dilution, lösning, ppm.