Lågfrekvensens

Lågfrekvensens område används för att beskriva de delar av ljud- eller signalspektret som ligger i de lägsta frekvenserna. Inom ljud och musik defineras lågfrekvensen ofta som cirka 20 Hz upp till 200–250 Hz, där subbas och bass täcker största delen av det ljud vi uppfattar som kraft och tyngd. Olika sammanhang kan använda något olika gränser.

I radioteknik och kommunikation syftar lågfrekvens till frekvenser där våglängden är lång, till exempel LF (30–300 kHz) och MF (300 kHz–3 MHz). Dessa band används för långdistanskommunikation, navigationssignaler och speciella tjänster. Eftersom de har stark mark- och havsgjennomsläpp, kräver de stora antenner och noggrann reglering.

Fysiskt upplevs lågfrekvenser som ljudtryck och vibrationer snarare än tydliga toner. Människans hörsel är mindre känslig för låga frekvenser vid låga nivåer, medan rummens akustik och byggnadsmaskiner gör lågfrekvent ljud särskilt närvarande i intima miljöer. Industriell akustik och ljuddesign arbetar ofta med subbasens balans för att undvika oönskade resonanser.

Användning och betydelse: Lågfrekvenser spelar en central roll i musikproduktion, biovisuella ljudsystem och hemmabioanläggningar via subwoofers. Inom vetenskap och teknik undersöks lågfrekventa vågor i seismologi och geofysik samt inom vissa radiorelaterade system. Reglering av ljudnivåer och exponering skyddar hälsa och komfort i offentlig miljö och arbetsmiljö.