Lärk

Lärk, ofta kallad lärkträd eller släktet Larix, är ett släkte av barrträd inom familjen Pinaceae. Släktet förekommer naturligt i tempererade och kalla delar av norra halvklotet, framför allt i Europa, Asien och Nordamerika. Lärkträd är bland de få barrträd som är lövfällande: de tappar sina nålar under sen höst eller tidig vinter, vilket ger höstfärger i nyanser av gult till brunt innan de faller.

Beskrivning och kännetecken: Lärkens nålar sitter i täta tuvor längs korta skott och är vanligtvis mjuka och ljusgröna under växtsäsongen. De är i regel 2–5 centimeter långa och faller som sagt av på vintern. Kottarna är upprätta på grenarna, små till medelstora, och mognar på hösten. Lärken som art är anpassad till kalla och fuktiga förhållanden samt dåligt näringsinnehåll i jorden och kan bilda snabbväxande bestånd när den används i skogsodling.

Ekologi och odling: Lärk vill ofta ha svala, fuktiga förhållanden och klarar sig i både bergstrakter och boreala skogar. Trädet används ofta i skogsskydd, skogsodling och som prydnad i parker och landskap. Eftersom nålarna faller varje år blir marken ofta bättre luftfuktig och näringstillgången påverkas över tid i planterade bestånd.

Användning och arter: Lärkens trä är lätt, mjukt och tåligt mot fukt, vilket gör det användbart för byggnation, virke och träprodukter samt i återställning av torra eller dåligt näringsrika jordar. Bland de vanligaste arterna finns Larix decidua (europeisk lärk), Larix sibirica (sibirisk lärk), Larix gmelinii (dahurisk lärk), Larix kaempferi (japansk lärk) och Larix laricina (amerikansk tamarack).