Luminositetsintervallet

Luminositetsintervallet är inom astronomin ett avgränsat område i luminositet (L) som används för att beskriva eller analysera en population av ljuskällor eller ett urval i en undersökning. Intervall kan anges i bolometrisk luminositet eller i en specifik ljusflödesenhet såsom L_B, L_IR eller i ett visst band. Genom att definiera L_min ≤ L ≤ L_max kan man studera hur antalet objekt, energiinnehåll eller andra egenskaper fördelas inom detta område.

I studier av stjärnpopulationer, galaxer eller aktiva galaxer används luminositetsintervallet ofta tillsammans med luminositetsfunktionen φ(L), som beskriver antalet objekt per volym per luminositetsenhet. Antalet objekt i intervallet är N = ∫_{L1}^{L2} φ(L) dL. Intervallens storlek och urvalets genomsläpplighet påverkar resultaten, särskilt med tanke på urvalsbias och känslighetsgränser.

Omvandlingen mellan observerat flöde F och luminositet kräver avstånd och korrigeringar: L = 4π D_L^2 F för kosmologiska källor, inklusive K-korrigeringar och bolometriska omvandlingar. Vid låga rödförskjutningar kan det förenklas till L ≈ 4π d^2 F.

Användning: definiera luminositetsintervall vid konstruktion av populationers luminositetsfunktion, för att jämföra olika grupper eller för att uppskatta komplethet och bias i en undersökning. Det är viktigt att intervallet är väl motiverat av observationskänslighet och avståndsberäkningar.

Se även: luminositetsfunktionen, bolometrisk luminositet, flux, avståndsberäkningar, K-korrigering.