Logskalning

Logskalning, eller logaritmisk skala, är en metod för att visa data där axlar transformeras enligt en logaritmisk funktion i stället för en linjär. På en logaritmisk axel ökar avståndet mellan tickmärkena inte konstant med värdet utan i steg som motsvarar multiplikativa förändringar. Det gör att data som spänner över flera ordningar av storlek blir lättare att tolka och jämföra.

Det finns olika logaritmiska baser; vanligtvis bas 10 eller basen e (naturlig logaritm). Basen påverkar inte hur relationerna ser ut i jämförelse, men den påverkar tickmarkeringarnas utseende. I grafiska sammanhang används ofta två typer av plottar: semi-log där endast en axel är logaritmisk och log-log där båda axlarna är logaritmiska. Dessa transformeringar gör exponentiell tillväxt linjär och kraftlagar blir raka linjer.

Data måste vara positiva eftersom logaritmen inte är definierad för noll eller negativa värden. För sådana data används ofta en skiftad log (till exempel log(x+1)) eller andra transformeringar som tillåter noll. Vid tolkning på en log-skala motsvarar skillnader i höjd relativa förändringar; lutningen speglar tillväxttakten i log-rymden.

Användningsområden inkluderar naturvetenskaplig och teknisk data där värden varierar över flera storleksordningar, såsom mätdata, ljudnivåer i decibel, ekonomisk data där omsättning varierar kraftigt, eller geovetenskapliga data som jordbävningar. Fördelen är ökad överskådlighet och möjligheten att linearisera exponentiella relationer. Begränsningar inkluderar svårtolkning av mycket små värden nära noll samt behovet av positiva data eller särskild behandling vid noll eller negativa värden.