Litosfæren

Litosfären är den yttre, styva delen av jordens inre och består av jordskorpan samt den övre manteln. Den bildar ett aseptiskt, fast skal som bär kontinenterna och oceanerna och som rör sig i relation till andra delar av jordens storskaliga struktur.

Litosfären delas vanligtvis in i kontinental litosfär och oceanisk litosfär. Kontinental litosfär är tjockare, ungefär 150–250 kilometer eller mer, och domineras av granitliknande bergarter. Oceanisk litosfär är tunnare, cirka 60–100 kilometer, och består främst av basaltliknande stenar. Gränsen mellan skorpa och övre manteln kallas Mohorovičić-discontinuiteten, eller Moho.

Under litosfären ligger manteln, där den övre delen gradvis övergår i en mer plastisk zon, astenosfären. Denna gräns mot astenosfären ligger vanligtvis mellan cirka 100 och 200 kilometer djup under kontinenterna, medan oceanisk litosfär ofta når denna gräns närmare ytan. Den styva litosfären överför deformationer till en globalt uppdelad planetär plattstruktur, medan astenosfären möjliggör plattornas rörelser genom sin relativt mjukare, flödande uppträdande.

Litosfären ingår i platetektoniken, där plattor rör sig i förhållande till varandra. Ny litosfär bildas i riftzoner där plattor separerar och havsbotten expanderar, medan äldre litosfär subduceras och återförs till manteln i subduktionszoner. Denna dynamik är central för jordens seismiska och vulkaniska aktivitet samt dess geologiska historia.

Litosfären utgör grunden för Jordens geopolitiska och geologiska struktur och definierar hur jordens yta förändras över tid.