Likviditetstäckningsgrad

Likviditetstäckningsgrad, ofta förkortad LCR (Liquidity Coverage Ratio), är ett mått som används inom bank- och finanssektorn för att bedöma ett instituts förmåga att klara ett 30 dagar långt stressscenario med avseende på likviditet. Syftet är att säkerställa att banken har tillräckligt med högkvalitativ likviditet för att möta oväntade kassaflödesutflöden utan att behöva förändra sin verksamhet eller självständigt finansiera sig under en kort kris.

Formeln för LCR är högkvalitativa likvida tillgångar delat med nettoutflöden under stress över en 30-dagarsperiod, uttryckt i procent. Högt kvalitativa likvida tillgångar (HQLA) inkluderar kontanter, centralbanksreserver och andra mycket likvida tillgångar som kan säljas snabbt med lågt prisrisk. Nettoutflödén avser de förväntade netto kassautflödena under stress, baserat på antaganden om marknadsförhållanden och finansieringsbehov.

Användning och reglering: LCR är ett centralt krav i Basel III-regelverket och har implementerats i många jurisdiktioner. Banker måste ofta upprätthålla LCR nära eller över 100 procent, vilket innebär att de har tillräckligt med HQLA för att täcka 30 dagars nettoutflöden under stress. LCR används både som regulatoriskt krav och som intern riskhanteringsmått för likviditetsstyrning och stresstester.

Begränsningar: LCR är baserad på specifika stressscenarier och definieringar av HQLA, vilket kan variera mellan jurisdiktioner. Den fokuserar på kort sikt och kan underskatta långsiktiga likviditetsrisker samt beroendet av marknadsförhållanden och finansieringskällor.

Exempel: Om en bank har HQLA på 600 miljoner kronor och beräknade nettoutflöden över 30 dagar uppgår till 420 miljoner kronor blir LCR cirka 143 procent, vilket indikerar god likviditetsberedskap enligt målkriteriet.