Likviditetsreserven

Likviditetsreserven är de likvida tillgångar som ett företag, en bank eller en statlig myndighet håller för att kunna möta oväntade betalningsbehov och finansiera sin verksamhet under stressade förhållanden. Den fungerar som en buffert mot plötsliga kassaflödesförändringar och minskar risken för tvångsförsäljningar av tillgångar eller stigande finansieringskostnader.

Inom banksektorn är likviditetsreserven ofta kopplad till internationella regler, särskilt Basel III:s Liquidity Coverage Ratio (LCR). LCR kräver att bankerna har tillgång till tillräckligt med högkvalitativa likvida tillgångar som kan omvandlas till kontanter för att täcka nettoutflöden under en stresstest på cirka 30 dagar. Vanliga innehav i reserveportföljen är kontanter hos centralbanken, statsskuldväxlar och andra högkvalitativa likvida tillgångar (HQLA).

I offentliga finanser används likviditetsreserven för att hantera fluktuationer i kassaflöden och för att säkra betalningar när intäkterna varierar eller när utgifter förfaller. Medel kan avsättas i särskilda fonder eller i överskottsmedel som kan användas för att jämna ut budgetsaldot över tid.

Valet av storlek på reserv kräver avvägningar mellan säkerhet och kapitalkostnad. En alltför liten buffer ökar risken för likviditetsproblem, medan en alltför stor buffer binder kapital och ger upphov till lägre avkastning. Kontinuerlig övervakning av kassaflöden, stresstester och en beredskapsplan är central.

Se även: likviditetsrisk, kontantströmsanalys, LCR, NSFR.