Lavfrekvensområdet

Lavfrekvensområdet är en beteckning som används för att beskriva den nedre delen av ett spektrum i olika tekniska sammanhang. Eftersom exakt vilka frekvenser som räknas hit varierar mellan fält och standarder finns ingen enhetlig gräns, men området kännetecknas av låga frekvenser och långa våglängder jämfört med det som ligger högre upp i spektrumet.

Inom ljud- och ljudteknik definieras lavfrekvensområdet ofta som ungefär 20 Hz till cirka 200 Hz. Under subbasen, under 20 Hz, talar man ofta om infraljud. Låga frekvenser upplevs som bas; de har långa våglängder och kräver större högtalare och rum för att återges korrekt. De är också känsliga för rumsliga resonanser och mätningar kräver särskilda metoder och kalibrering.

Inom elektromagnetik och radiokommunikation betecknas vanligtvis lågfrekvensbandet som LF och omfattar ungefär 30 kHz till 300 kHz. Lågfrekventa signaler propagerar ofta som markvåg över långa avstånd och kräver stora antenner. Mottagning kan påverkas av jordens ledningsförmåga och väderförhållanden. Användningsområden inkluderar navigations- och särskild kommunikation, historiskt även långdistansradio.

Sammanfattningsvis är lavfrekvensområdet ett tvärdisciplinärt begrepp där vad som räknas som "låg" varierar beroende på sammanhang. För en exakt förståelse krävs referens till aktuell disciplin eller standard.