Lambdaregulering

lambdaregulering är processen där ett motorgenerator eller ett förbränningsmotor-system optimerar förhållandet mellan luft och bränsle för att uppnå optimal förbränning. Terbet den används synonymt med luft‑bränsle­balans eller lambda­regulering där lambda (λ) motsvarar förhållandet mellan den faktiska volym av oxidat en kropp använder och den volym som krävs för fullständig förbränning. En lambda‑säte, ofta kallar som en syresensor, är hjärtat i ett modernt lambdaregulering‑system och du har ett vanligt rum.

Den typiska regleringen sker i realtid genom en elektronisk enhet som tar emot signaler från lambdasensorn. När sensorn läser att förhållandet är litet (tillräckligt med luft) anpassar regulatorn bränsleinsats så att motorn förblir blandning som stannar i ett repartur som ofta kallas nära eller “tätt”. Är förhållandet för högt, tillsätts mer bränsle för att galella motorn. Denna feedbackloop gör att fordons mekanistern får en platt och liten marginal i utsläpp och att motorprestanda blir mer konstant.

Bland tillämpningar av lambdaregulering finns bilmaskiner, stationära motorer, industrimaskinsmotorer och vissa gasiellintäktssystem för de med stor kraftförfrågningar. Nuvarande system är vanligtvis förbundna med motortillverkarnas ”Engine Control Unit” (ECU) där regulatorn kan integreras med andra parametrar som tändning, turboladdning och kylning. Resultatet av en väl utformad lambdaregulering är en minskning av koldioxid, kväveoxider och andra skadliga föroreningar, samt förbättrad bränsleeffektivitet och livslängd för motorn.