Kärnvapenstaters

Kärnvapenstaters är en term som används inom nedrustnings- och icke-spridningspolitiken för att beskriva de länder som enligt Nuclear Non-Proliferation Treaty (NPT) innehar kärnvapen. Enligt NPT erkänns fem länder som kärnvapenstater och har rätt att själva utveckla och inneha kärnvapen under sina nationella överenskommelser, medan övriga signatärer åläggs att avstå från att skaffa kärnvapen och istället arbeta för icke-spridning och fredlig användning av kärnteknologi. Dessa fem stater är USA, Ryssland, Storbritannien,Frankrike och Kina.

NPT-ramverket behandlar kärnvapenstaters särskilda status i internationell rätt och deras skyldigheter att föra nedrustning under artikel VI. Samtidigt åläggs andra medlemsstater utan kärnvapen att avstå från att skaffa dem och att följa IAEA:s kontroll- och fredliga användningsregimer. Regimen syftar till att begränsa spridningen av kärnvapen och öka transparens och säkerhet genom icke-spridning, övervakning och besiktigandem.

Det finns även andra länder som innehar kärnvapen men som inte räknas som kärnvapenstater enligt NPT. Indien och Pakistan testade kärnvapen innan de anslöt sig till eller utanför NPT, och Nordkorea genomförde kärnvapentest och upphörde officiellt att följa NPT 2003. Israel uppträder sedesamt som kärnvapenmässig utan att officiellt bekräfta eller förneka innehav och är inte medlem i NPT. Denna skillnad mellan juridisk status och faktiska arsenaler återspeglar en komplex global ordning där nedrustning, icke-spridning och regional säkerhet ofta samexisterar.