Käktandsättning

Käktandsättning, eller dentition, avser hur tänderna är placerade i överkäken (maxilla) och underkäken (mandibel). Begreppet omfattar antalet tänder, deras placering och riktning samt hur de occluderar med varandra i bettet. Det inkluderar både primär tandsättning (mjölktänder) och permanent tandsättning samt eruption och eventuella avvikelser i tandposition eller form.

Ur klinisk synvinkel bedöms käktandsättningen genom visuell undersökning, röntgenundersökningar och occlusal analys för att fastställa bettklassificeringar,rum i käkarna och eruptionstörningar. Bedömningen ligger till grund för diagnos, planering och prognos.

Behandlingen syftar till funktionell och estetisk helhet. Ortodontisk behandling används för att korrigera placering och bettförhållanden och kan innefatta tandställningar eller aligners. Vid tandförlust eller skada används protetiska lösningar som kronor, broar, implantat eller proteser för att återställa käk- och tandsättningen och funktion.

Användning och betydelse: Begreppet används främst inom odontologi och vård av tänder. I bredare sammanhang används det ofta som synonym till dentition. Variationer i käktandsättningen påverkar funktion, tal och estetik och kräver olika behandlingsstrategier.