Kväveatom

Kväveatom är atom nummer sju i det periodiska systemet och kemiskt betecknas med symbolen N. Den finns i allmänhet som fri atom i mycket liten utsträckning; i naturen förekommer kväve främst som gasen N2 i atmosfären. Kväve är ett essentiellt element för livet och en viktig byggsten i proteiner, nukleinsyror och många metaboliska cofaktorer.

Atomnumret sju betyder att kväve har sju protoner i kärnan. I neutralt tillstånd har kväve sju elektroner. Elektronkonfigurationen är 1s2 2s2 2p3. De fem valenselektronerna i yttre skal gör kväve måttligt reaktivt i vissa sammanhang.

I gasform finns kväve nästan alltid som N2, där två kväveatomer delar en trippelbindning. Denna bindning gör N2 mycket stabil och ganska reaktionströg i rumstemperatur; bindningsenergin är cirka 941 kJ/mol.

Oxidationstillstånd för kväve varierar från -3 i nitrider till +5 i nitratsföreningar. I elementär form förekommer kväve huvudsakligen som N2; andra allotropa saknas i betydande mängder.

Förekomst och kvävekretslopp: Atmosfären består av cirka 78% N2. Kvävets biogeokemiska kretslopp inkluderar biologisk kvävefixering (bakterier och blågröna alger omvandlar N2 till NH3/NH4+), nitrifikation (NH4+ till NO2- och NO3-) och denitrifikation tillbaka till N2.

Isotoper: I naturen förekommer två stabila isotoper: 14N och 15N; 14N står för cirka 99,6% och 15N för cirka 0,4%.

Användningar inkluderar inert gas vid kemiska processer, samt som råvara i olika kväveföreningar och gödselproduktion.