Krystallutseende

Krystallutseende är inom mineralogi det yttre utseendet hos kristaller och hur de har växt fram i sitt prov. Begreppet beskriver kristallhabit, dvs. den karakteristiska formen, fasetter och ytstruktur som ett mineral visar i naturliga eller preparerade prover. Krystallutseende används ofta för att hjälpa till vid identifiering och klassificering.

Krystallutseende bestäms av kristallgittrets inre ordning samt av tillväxtvillkor under bildningen. Faktorer som temperatur, tryck, vätskans kemiska sammansättning och närvaro av föroreningar påverkar vilka ytor som utvecklas och hur snabb tillväxten sker. Långsam och jämn tillväxt tenderar att ge välbildade fasetter och rena former (euhedrala kristaller), medan snabb tillväxt eller störningar ofta ger oregelbundna eller brutna former.

Vanliga kristallformer inkluderar kubiska kristaller (exempel halit), romboedrisk form (kalcit) och hexagonal prismatisk eller kolumnär form (kvarts). Andra former är platta eller skivformade som man ser hos vissa gips- eller sulfatermineral. Det finns även mer komplexa eller karaktäristiska former beroende på mineralets struktur och miljö.

Krystallutseende varierar även inom samma mineral, beroende på tillväxtmiljö och graden av renhet i provet. Som ett verktyg används krystalhabit för att förutsäga viktiga egenskaper och för att stödja identifikationen i geologi, mineralogi och materialvetenskap.