Kroppstemperaturgränserna

Kroppstemperaturgränserna beskriver normen för kärntemperaturen hos människor samt de trösklar som markerar allvarliga avvikelser. Den normala kärntemperaturen ligger vanligtvis mellan cirka 36,5 och 37,5 °C hos de flesta vuxna, med circadian variation och individuell skillnad.

Hypothermi definieras som kärntemperatur under 35 °C. Mild hypothermi är cirka 32–35 °C, måttlig 28–32 °C och svår under 28 °C. Symptom kan vara skakningar, förvirring och försämrad motorik; risker inkluderar påverkat ämnesomsättning och hjärtarytmi. Behandling innebär varsam uppvärmning och medicinsk övervakning.

Hypertermi innefattar feber och tillstånd där kroppen av misstag ökar set point i hypothalamus, ofta vid infektion eller inflammation. Feber definieras vanligtvis som över 38 °C. Farliga former av hypertermi inkluderar värmeslag, där kärntemperaturen ofta överstiger 40–41 °C och medvetandegraden kan påverkas. Behandling fokuserar på kylning, vätske- och elektrolytbalans samt övervakning; vid värmeslag krävs akut vård.

Mätning av kroppstemperatur sker med olika metoder. Kärntemperatur bedöms mest exakt via rektal eller esofageal mätning; oral och tympanisk mätning används vanligtvis som praktiska surrogater men är något mindre tillförlitliga.

Faktorer som påverkar gränserna inkluderar ålder, graviditet, kroppsvikt och medicinska tillstånd, samt miljö och fysisk aktivitet. Kunskap om kroppstemperaturens gränser används i klinik för att bedöma feber, hypotermi och lämplig behandling samt för att övervaka riskgrupper som äldre och små barn.