Kontrastförstärkning

Kontrastförstärkning, även känt som kontrastförbättring, är en bildbehandlingsteknik som används för att öka skillnaden mellan ljusa och mörka områden i en bild. Syftet är att göra detaljer mer synliga och förbättra den visuella klarheten. Detta kan vara särskilt användbart för bilder som är överexponerade, underexponerade eller har dålig dynamisk räckvidd.

En vanlig metod för kontrastförstärkning är histogramutjämning. Denna teknik analyserar fördelningen av pixlarnas ljusintensiteter i en bild, representerad av dess histogram. Genom att omfördela dessa intensiteter sträcker histogrammet ut sig och täcker ett bredare spektrum av ljusvärden, vilket resulterar i ökad kontrast. En annan teknik är linjär kontraststräckning, där de mörkaste och ljusaste pixlarna i bilden mappas till de absoluta mörkaste och ljusaste värdena i det tillgängliga intensitetsspektrumet.

Kontrastförstärkning tillämpas inom många områden, inklusive medicinsk bildbehandling (t.ex. röntgen, MR), digital fotografering för att justera exponeringen, övervakningssystem för att förbättra bildkvaliteten i svagt ljus, och inom vetenskaplig bildanalys där små skillnader i ljusstyrka kan indikera viktiga fenomen. Överdriven kontrastförstärkning kan dock leda till förlust av detaljer i de mörkaste eller ljusaste områdena, ett fenomen som kallas "clipping".