Kontamineringar

Kontamineringar avser oönskad introduktion av främmande ämnen eller organismer i ett material, en produkt, en miljö eller en datasammansättning, vilket kan påverka hälsa, säkerhet, kvalitet eller funktion. Begreppet används inom livsmedels-, läkemedels-, miljö- och laboratorievetenskap samt i informationshantering och industriella processer.

Vanliga typer inkluderar biologiska kontamineringar (bakterier, virus, svampar och parasiter), kemiska kontamineringar (tungmetaller, bekämpningsmedel, lösningsmedel eller rengöringsmedel) samt fysiska kontamineringar (glas, plast, metallpartiklar eller andra fasta föroreningar). Inom livsmedelsproduktion används ofta termen korskontaminering för överföring av ämnen mellan olika produkter under hantering och förvaring.

Orsakerna varierar men kan omfatta otillräcklig hygien, förorenade eller felaktigt rengjorda utrustningar, bristande processkontroller, föroreningar i råvaror samt miljö- och transportförhållanden. Konsekvenserna kan vara hälsorisker för konsumenter, försämrad produktkvalitet, produktåterkallelser och rättsliga eller ekonomiska följder för företag och organisationer.

Förebyggande åtgärder fokuserar på systematiska riskanalyser och kvalitetsstyrning, till exempel HACCP, GMP och internationella standarder. Praktiska åtgärder inkluderar noggrann rengöring och desinfektion, renrum eller separerade arbetsflöden, skyddsutrustning, korrekt lagring, spårbarhet och regelbunden kvalitetstestning. Vid misstanke om kontaminering genomförs utredningar, sanering och, vid behov, återkallanden eller rapportering till myndigheter.