Kondensationstemperaturen

Kondensationstemperaturen är den temperatur vid vilken en ångformig substans kondenserar till vätska vid ett givet omgivande tryck. Den motsvarar mättnadstemperaturen (saturation temperature) för ämnet vid det trycket. Vid denna temperatur är ångtrycket hos ämnet lika med det omgivande trycket, och gasen tenderar att kondensera till vätska tills jämvikt uppstår.

Inom meteorologi används begreppet ofta i närheten av dew point, som är den temperatur vid vilken vattenånga i en given luftmassa når mättnad vid det aktuella trycket och börjar bilda dagg eller dimma. Daggpunkten kan skilja sig från kondensationstemperaturen för vattenånga i ett slutet system eftersom lufttrycket och sammansättningen varierar.

Kondensationstemperaturen beror på trycket: högre omgivande tryck höjer mättnadstemperaturen för en given mängd ånga. För rent vatten är kondensationstemperaturen cirka 100°C vid 1 atmosfär (kokpunkten). Vid högre tryck uppnås en högre mättnadstemperatur (t.ex. cirka 120°C vid ungefär 2 atm). För andra ämnen följer kondensationstemperaturen deras fasdiagram och beroende av ångtryck.

Användningar och betydelse: begreppet är centralt i termodynamik, HVAC- och kylningssystem, ångkraftverk och processindustri där man behöver förutse när ånga kommer att kondensera i rör, kondensorer eller annan utrustning. Fysiska samband som Clausius–Clapeyron-ekvationen och Antoine-ekvationen används för att beskriva hur kondensationstemperaturen varierar med tryck och kemikaliesammansättning.