Kommunikationssignaler

Kommunikationssignaler är tecken eller fysiska kvanta som används för att bära information inom ett kommunikationssystem. De kan vara elektriska spänningsnivåer i ledningar, fotoner i en fiberkabel eller radiovågor i lufthavet. I digital kommunikation används ofta diskreta värden (t.ex. 0 och 1) för att representera data, medan analoga signaler varierar kontinuerligt i amplitud, frekvens eller fas.

Signaler klassificeras ofta efter mediet och överföringssättet. Mediet kan vara kabel, optisk fiber eller trådlös luftburen kanal. Signaler kan vara analoga eller digitala; analoga bevarar kontinuerlig information, medan digitala delar information i sekvenser av bits som ofta kräver kodning och synkronisering.

För att överföra information används tekniker som modulation och multiplexing. Modulation ändrar en bärvåg för att bära data (t.ex. amplitud-, frekvens- eller fasmodulation). Digitala signaler kan också kodas och felkontroll implementeras med felrättningskoder och felkontrollspariteter för att upptäcka och korrigera fel.

Viktiga relaterade begrepp är synkronisering, bandbredd, signalförstärkning och brus. Signaler påverkas av dämpning och störningar, vilket kräver återställning och ibland återkonstruktion av informationen.

Användningsområden omfattar telekommunikation, datornätverk, broadcasting, inbyggda styrsystem och transportsignaler. Exempel inkluderar elektriska signaler i Ethernet, optiska signaler i fiber, radiovågor i Wi-Fi och historiska tecken som Morse.