Koldioxidskatter

Koldioxidskatter är en form av miljöbeskattning som tar ut skatt på utsläpp av koldioxid eller på mängden CO2 som släpps vid användning av fossila bränslen. Skatten syftar till att internalisera de samhällsekonomiska kostnaderna för klimatförändringar och skapa ett pris på utsläppen som uppmuntrar till minskad energianvändning och till investeringar i renare teknik och energi. Den tas vanligtvis ut per ton CO2e eller per mängd fossilt bränsle och omfattar ofta el-, transport- och industrisektorerna, men detaljerna varierar mellan länder.

Intäkterna från koldioxidskatter används på olika sätt. I många fall återförsätter man pengarna till medborgarna eller sänker andra skatter, vilket gör systemet delvis intäktsneutralt. I andra fall används pengarna för att finansiera klimatinvesteringar eller offentliga reformer. Designfrågor inkluderar vilket som beskattas, vilka undantag som görs, hur priset höjs över tid och hur systemet hanterar risk för koldioxidläckage.

Kritik och utmaningar inkluderar att skatten kan drabba hushåll med låga inkomster och att den kan påverka konkurrenskraften om inte kompensationer eller internationella åtgärder vidtas. Många länder överväger, eller tillämpar, kompensationsmekanismer och gränsjusteringar för att motverka läckage och säkerställa rättvisa över hela ekonomin.

Globalt används koldioxidskatter i olika former, där Sverige varit ett tidigt exempel med en hög skattesats. Andra exempel är Kanada (federal skatt med återbetalningar), Finland, Danmark och Schweiz. Regionala system varierar i omfattning och nivå, men gemensamt är försök att styrka priset på utsläpp som drivkraft för minskningar.