Klätterväggar

Klätterväggar är människoskapade strukturer som efterliknar bergsklättring och används för träning, sportklättring och rekreation. Väggarna finns både inomhus, i gym och idrottshallar, samt som utomhusinstallationer. De delas vanligtvis in i två huvudkategorier: boulderväggar, där klättraren arbetar utan rep på relativt låga höjder, och repväggar (top-rope eller lead), där säkring används för att klättra uppför väggen.

En typisk klättervägg består av en ram i metall eller trä med paneler av trä eller plywood. Ytan är utrustad med klätthåligheter i plast eller resin som monteras i ett rutnät eller som delar av specifika rutter. Hålen och volymerna placeras för att skapa olika leder och svårighetsgrader. På många väggar kan rutter flyttas och nya sektioner byggas för variation och anpassning till klättrarnas nivåer.

Runt indelning: Boulderväggar är vanligtvis 3–4 meter höga och kräver mjuka fallytor som madrasser eller mattor. Repväggar används med rep och sele; oftast krävs två personer: en klättrare och en belay-/säkrare. Auto-belay-system finns också som alternativ. Rutter markeras med svårighetsgrader; olika väggar kan använda olika graderingssystem, exempelvis franska sportgrader för ledklättring och V‑grader för bouldering.

Användning och miljö: klätterväggar används i skolor, fritidsanläggningar och kommersiella gym för träning, rehabilitering och rekreation. Tävlingsvandringar sker på specialbyggda väggen i samband med sportklättringsevenemang.

Säkerhet och standarder: klättring kräver utbildning i säkringsteknik, användning av sele, klätterskor, rep och bromsutrustning. Fallskydd och fallzoner ska vara på plats, och väggarna underhålls regelbundet. Europeiska standarder som EN 12572 beskriver krav på konstruktion, säkerhet och testning av klätterväggar. Historiskt har klätterväggar utvecklats sedan 1980-talet och har blivit vanliga inslag i många sport- och utbildningsmiljöer.