Jordartsklassificering

Jordartsklassificering är en systematisk metod för att dela in jordarter i kategorier baserat på gemensamma egenskaper och jordens beteende under olika miljöförhållanden. Den används för att beskriva, jämföra och förutsäga jordens funktioner inom jordbruk, markanvändning, vattenförsörjning, byggande och miljöövervakning.

Grunden för klassificeringen är jordmånsprofilens fysiska och kemiska egenskaper. Vanliga kriterier är textur (andelen sand, silt och lera), jordens struktur och dränering, jorddjup och horizonens utveckling (O-, A-, B-, C-horisonter), mörkhet och organiskt material, pH och näringsinnehåll, samt klimat- och landanvändningspåverkan.

Internationellt används flera system, där FAO:s World Reference Base for Soil Resources (WRB) och USDA:s Soil Taxonomy är mest kända. I Sverige och Norden används ofta beskrivningar av jordart i relation till textur och underliggande material (t.ex. ler-, sand-, grus- eller moränbaserade jordarter) samt ibland regionala klassificeringskoder. Jordartsklassificering presenteras normalt som jordart eller jordartskartor, ofta tillsammans med beskrivningar av horizons och bakgrunder.

Praktiskt görs fältobservationer och laboratorieanalyser av jordprover för att fastställa textur, pH, organiskt material, näringsinnehåll och kationbyteskapacitet. Resultatet används i jordbeskrivningar, kartor och beslut om odling, markförvaltning och byggplanering.

Begränsningar inkluderar regional variation och temporära förändringar i fuktighet och organiskt innehåll, samt att olika klassificeringssystem kan ge olika namn på liknande jordarter.