Intraklassenkorrelationskoeffizienten

Intraklassenkorrelationskoefficienten (ICC) är ett mått på reliabilitet i mätningar där flera bedömare eller upprepningar används på samma uppsättning enheter. Den anger hur stor del av den totala variansen som beror på verkliga skillnader mellan enheter jämfört med slumpmässiga fel eller variation som uppstår mellan bedömare eller vid upprepningar. ICC används för att bedöma koncistens och överensstämmelse i bedömningar, till exempel vid psykologiska tester, medicinska bedömningar och utbildningsvärderingar.

ICC beräknas som ett förhållande mellan varianskomponenter som hämtas ur en ANOVA-modell. Olika modeller används beroende på hur bedömarna och enheterna behandlas: en-vägs modeller (slumpmässiga bedömare); två-vägs modeller (bedömare och enheter båda fasta eller slumpmässiga). Vid två-vägs används olika former beroende av vad som ska tolkas: absolut överensstämmelse eller konsistens. Exempelvis används ICC(2,1) och ICC(2,k) när både bedömare och enheter antas vara slumpmässiga och man vill härleda absolut överensstämmelse, medan ICC(3,1) och ICC(3,k) används när bedömarna betraktas som fasta och man är intresserad av konsistens.

ICC-värden sträcker sig vanligtvis från 0 till 1, där högre värden indikerar större reliabilitet. Värdenna tolkas i kontexten: låga värden indikerar svag reliabilitet, medan höga värden (>0,75 eller mer) tyder på god till utmärkt reliabilitet beroende på användningsområde. Det är viktigt att notera att olika ICC-typer som beskriver olika antaganden kräver olika tolkningar och att antalet bedömare, antalet enheter och modellen påverkar uppskattningen.