Intermaxillärbenet

Intermaxillärbenet (os intermaxillare) är ett ben i överkäken som förekommer hos många ryggradsdår. Det ligger i den främre delen av överkäken och utgör normalt den främsta delen av överkäkskroppen mellan vänster och höger överkäkshalva. I flera grupper bär det de centrala incisiverna och bidrar till bildandet av gommen samt till golvet i näshålan.

Hos däggdjur har intermaxillärbenet i stor utsträckning blivit sammanväxt med premaxillan (förmaxillan). Hos människan saknas oftast ett separat intermaxillärt ben i vuxen ålder; området främre överkäken består i stället av den sammanväxta premaxillan och resten av överkäken. I fossila former kan intermaxillärbenet förekomma som separata strukturer hos tidiga amnioter.

Utveckling: Intermaxillärbenet ossifieras intramembranöst ur mesenkym som härstammar från neural crest-celler. Ofta finns två ossifikationscentrum som förenas under fosterstadiet till ett enda ben.

Funktion och evolution: Benets främsta funktion är att stödja de centrala framtänderna och bidra till konstruktionen av främre delen av gommen. Evolutionärt har intermaxillärbenet varit en viktig del i överkäkens ursprungliga arkitektur hos flera ryggradsgrupper; hos däggdjur har det i högre grad införlivats i premaxillan och därmed inte längre utgör ett separat ben i vuxen ålder. I människan används termen oftast i historiska eller utvecklingsrelaterade sammanhang och kan referera till den anteriora överkäksregionen som innefattar premaxillan.