Intensitetsökning

Intensitetsökning är processen att öka storleken på en intensitet, där intensitet oftast definieras som energi per tidsenhet per areal. Inom fysik och teknik används begreppet framför allt för att beskriva ökad ström av energi som når en yta, exempelvis ljus, strålning eller signaler. Denna ökning kan uppnås genom att höja den totala effekten som når ytan, minska yta som strålen fördelas över (fokusering), eller kombinera båda metoderna.

Inom optik och fotonik är intensitetsökning central. Genom att fokusera ett ljus-, radiations- eller laserstråle kan energin koncentreras till en mindre area, eller genom att använda optiska förstärkare och höja utgångseffekten ökas irradiansen. För bildbehandling och diagnostik används ofta ökade excitationeners eller förstärkning i detektorer för att få starkare signaler utan att förändra scenen i sig.

Inom imaging och spektroskopi används intensitetsökning också för att förbättra signal-till-brus-förhållandet och därmed mätprecisionen. I praktiken mäts intensitet som I = P/A, där P är effekten genom en yta A; därmed ökar intensiteten när P ökar eller A minskar, eller när systemet ökar effektivt energimedelsfördelning till området.

Begränsningar och risker finns alltid: för hög intensitet kan orsaka mättnad, icke-linjära svar i detektorer eller skada på prover och utrustning samt säkerhetsrisker vid joniserande strålning eller starkt ljus. Intsensitetsökning måste därför balanseras mot dessa faktorer.