Integritetsbegränsningar

Integritetsbegränsningar är regler som säkerställer att uppgifter i ett databassystem är korrekta och konsekventa. De definieras i databasschemat och upprätthålls av databashanteringssystemet vid varje transaktion.

Domänintegritet begränsar vilka värden som får lagras i en kolumn, till exempel datatyp, värdemängd eller intervall. Detta uppnås ofta med CHECK-begränsningar eller genom domäner som definierar giltiga värden.

Entitetsintegritet säkerställer att varje rad identifieras entydigt och att nycklar inte är NULL. Den vanligaste formen är primärnyckeln, som garanterar unikhet och närvaro av varje post.

Referensintegritet upprätthålls med främmande nycklar som länkar tabeller. Definierade åtgärder vid ändringar eller radering (till exempel ON DELETE CASCADE, ON UPDATE SET NULL) ser till att relationer inte lämnas orörda eller spricker.

Användardefinierade begränsningar inkluderar regler som inte fångas av standardbegränsningar, ofta implementerade med CHECK eller triggers samt av applikationslogik. Dessa regler kan fånga affärsprocesser som inte är naturliga i datamodellen.

Syftet med integritetsbegränsningar är att förhindra felaktiga eller inkonsekventa data, stödja datakvalitet och förenkla fråga- och underhållsarbete. Samtidigt kan överdrivna begränsningar påverka prestanda och flexibilitet, varför de bör utformas med omtanke.

God praxis innebär att planera begränsningar i schema-designen, ge meningsfulla namn, testa mot kantfall, använda transaktioner och övervaka felmeddelanden för snabb felsökning.