Insektsceller

Insektsceller är cellkulturer som härstammar från insekter och används inom bioteknik, forskning och vissa läkemedelsproduktionsprocesser. Den mest använda tekniska plattformen är baculovirusuttrycksvektorsystemet BEVS, där rekombinanta proteiner produceras i insektsceller efter infektion med ett rekombinant baculovirus. Vanliga cellinjer är Spodoptera frugiperda Sf9 och Sf21 samt Trichoplusia ni High Five (Tn5), vilka ofta odlas i suspensioner i serumfritt medium.

Baculovirusuttryckssystemet fungerar genom att ett baculovirus bär rekombinant DNA till insektscellen, där virusets polyhedrin- eller p10-promotorer driver hög nivå av uttryck för måltproteinet. Systemet används för rekombinanta proteiner, virusliknande partiklar och vaccinkandidater där korrekt vikning och komplexbildning krävs. Insektsceller kan även producera sekretbelagda proteiner.

Posttranslationella modifieringar i insektsceller skiljer sig från mänskliga; N-glykosyleringen är ofta enklare och saknar terminalt sialinsyra i standardregimer, vilket kan påverka aktivitet eller antigenicitet. Glykosylering har utvecklats för att närma sig mänskliga glykosylationsmönster. Trots detta är systemet ofta bättre än bakterieceller när det gäller vikning och disulfidbindningar.

Fördelar innefattar hög uttrycksnivå, robusthet i odling, relativt låga kostnader och säkerhet (baculovirus replikerar inte i däggdjurceller). Begränsningar inkluderar oregelbundna eller oönskade glykaner, varierande uttryck beroende på protein och regulatoriska krav för vissa läkemedelsprodukter. Storskalig produktion kräver särskilda bioreaktorer och optimerade medier.

Användningarna omfattar forskning om proteiner och strukturbiologi samt kommersiell produktion av rekombinanta proteiner och VLP-vacciner (till exempel influensavacciner som produceras i BEVS). Insektsceller utgör alltså en flexibel, i huvudsak säker och kostnadseffektiv plattform för eukaryot proteinproduktion.