Inputenergi

Inputenergi är den energi som tillförs ett system eller en process från externa källor under en viss tidsperiod. Begreppet används inom fysik, teknik och energisystem för att beskriva den totala energin som tillförs innan arbete utförs eller värme produceras. I energibalans används inputenergi ofta tillsammans med utdataenergi, eventuella förluster och förändringar i lagrad energi. Enhetligt mäts inputenergi i joule eller kilowattimmar (kWh) över en angiven tidsperiod.

Inputenergi kan ha olika former beroende på källan: elektrisk energi från elnät eller batterier, kemisk energi i bränslen eller batterier, mekanisk energi i form av tryck eller rörelse, samt termisk energi vid värmeproducerande processer. För elektriska system motsvarar inputenergin vanligtvis den integrerade effekten över tiden: energi = ∫ P(t) dt. För termodynamiska system omfattar det energi som tillförs som värme och/eller arbete från externa källor.

Beräkning och övervakning av inputenergi görs ofta med mätinstrument som energimätare, elräknare eller inbyggda sensorer i styrsystem. I en energibalans skrivs inputenergi som summan av alla energikällor som tillförs systemet under perioden, medan utdataenergi, förluster (t.ex. värmeförluster, friktionsförluster) och förändringar i lagrad energi skiljs åt. Effektivitet definieras som nyttig eller användbar utdataenergi delat med inputenergin.

Användningsområden för begreppet inputenergi innefattar energianalyser av motorer, maskiner, byggnads- och processystem samt fordonsdrift. Genom att reducera onödig inputenergi eller överföra den mer effektivt kan energikostnader och miljöpåverkan minskas. Exempelvis i ett elektriskt drivsystem är målet att minimera förluster i omvandling och överföring så att en större del av den tillförda energi omvandlas till användbar effekt.