Infusionsteknikens

Infusionsteknikens avser de metoder och den utrustning som används för att tillföra vätska och läkemedel till en patient utan oral administrering. Den medicinska infusionen omfattar intravenös infusion (IV) som dominerande rutt, samt subkutan infusion och i mindre utsträckning intraosseös eller central venös access. Infusioner kan vara kontinuerliga eller intermittenta, där kontinuerliga infusioner följer ett fast schema och intermittenta infusioner sker via bolus- eller piggyback-metoder.

Viktiga begrepp inom infusionstekniken är flödeshastighet, volym per tidsenhet, droppfaktor och användning av infusionspump eller manuell reglering. Utrustningen inkluderar kanyler eller katetrar, infusionsslangar, droppställningar och infusionspumpar samt primingslang för att fylla linan utan luft. Beslut om rutt och utrustning baseras på medicinsk ordination, patientens tillstånd och läkemedlets eller lösningens egenskaper.

Utförandet kräver noggrann patientidentifiering, korrekt ordination och aseptisk teknik. Vid infusioner beräknas ofta flödeshastigheten utifrån volym och tidsram, med hänsyn till lösningens isotoni och patientens vätskebalans. Patientövervakning innefattar kontroll av vitalparametrar, lokal kärlinformation och tecken på övervätskning eller infiltration.

Säkerhet och risker är infiltration, phlebit, infektion, luftemboli och läkemedelsreaktioner. Infusionstekniken används inom akutsjukvård, anestesi, perioperativ vård, onkologi och intensivvård samt vid långvarig medicinering. Historiskt har tekniken utvecklats från enkla droppsystem till moderna infusionpumpar och avancerade central access-lösningar.