Ickeanvändningsvärden

Ickeanvändningsvärden är de ekonomiska värden som individer tilldelar en miljö eller naturresurs utan att direkt använda den. De fångar hur mycket människor värdesätter att en art, ett landskap eller ett ekosystem bevaras eller existerar, även om de själva inte planerar att använda det aktivt.

Vanliga typer är: existensvärde – värdet av att resursen existerar i sig; arvs- eller bevaringsvärde – värdet av att överlämna resursen till framtida generationer; och optionsvärde – värdet av att behålla möjligheten till framtida användning. Tillsammans kallas de ofta icke-användningsvärden eller passiva användningsvärden.

Metoder för att uppskatta icke-användningsvärden inkluderar contingent valuation (betalningsvilja i en hypotetisk situation), choice experiments, samt inriktade icke-marknadsdata som travel cost och hedonic pricing. Dessa används i kostnads-nyttoanalyser vid miljö- och naturvårdspolitik där marknadspriset saknas.

Jämfört med användningsvärden är icke-användningsvärden ofta svårare att observera och mäta, vilket leder till osäkerhet och kritik mot metodik, överförbarhet och etiska frågor om att monetarisera naturvärden.

Användningen av dessa värden i policy beror på lagstiftning och samhälleliga värderingar. De har varit centrala i bedömningar av bevarandeinsatser, klimatåtgärder och bevarande av biologisk mångfald.