Högspänningsdistribution

Högspänningsdistribution är den delen av elnätet som förmedlar elektricitet från regionala distributions- eller transformationsstationer till lokala mellanspänningsnät och vidare till lågspänningsnätet. Den verkar huvudsakligen på medelspänningsnivåer, oftast mellan cirka 10 kV och 40 kV. Denna nivå ligger mellan det övergripande transmissionsnätet och lågspänningsnätet som når bostäder och verksamheter.

Nätet har ofta en radial struktur, men kan också vara loopat eller delvis meshed i tätorter där redundans krävs. Fördelningsstationer innehåller transformatorer som steg ned spänningen till den nivå som används i nästkommande distributionsnät, samt brytare, reläer och andra skyddsanordningar. Ledningar kan vara luftburna eller nedgrävda kabelsystem och nätet stödjer både kabelförbindelser och automationsfunktioner för snabb återställning vid fel.

Drift och underhåll syftar till att säkerställa tillförlitlighet och leveranskvalitet, minimera förluster och stödja lokal produktion samt integration av förnybar energi. Modern högspänningsdistribution utnyttjar övervakning och fjärrstyrning via SCADA och automatiska sektionerings- och återställningssystem. Nätet anpassas kontinuerligt till förändrade förbrukningsmönster och elektrifiering av samhället, samtidigt som säkerhet, miljöhänsyn och krav på tillförlitlighet upprätthålls.

Regelverk och standarder styrs av nationella myndigheter och internationella organ. Exempel på relevanta referenser är IEC- och EN-standarder samt svenska nätägarens egna krav, vilka reglerar design, installation, driftsäkerhet och underhåll.