Högspänningsdirektströmssystem

Högspänningsdirektströmssystem, ofta förkortat HVDC, är en teknik för att överföra elektricitet med högspännings likström. Detta skiljer sig från det mer vanliga högspänningsväxelströmssystemet (HVAC) som används för de flesta elnät. HVDC används främst för att överföra stora mängder energi över långa avstånd, till exempel mellan kraftverk och avlägsna konsumtionsområden, eller för att koppla samman olika växelströmsnät som har olika frekvenser eller faser.

Huvudkomponenterna i ett HVDC-system är omvandlingsstationer i vardera änden av överföringssträckan. Vid sändningsstationen omvandlas växelström från elnätet till likström med hjälp av likriktare. Denna likström överförs sedan genom en ledning, som kan vara luftledningar eller sjökablar. Vid mottagningsstationen omvandlas likströmmen tillbaka till växelström med hjälp av växelriktare innan den matas in i det lokala elnätet.

Fördelarna med HVDC inkluderar lägre energiförluster vid långdistansöverföring jämfört med HVAC, samt möjligheten att kontrollera flödet av el mer effektivt. HVDC-system kan också fungera som asynkrona kopplingar mellan elnät, vilket kan förbättra stabiliteten i nätet. Nackdelarna är de högre initialkostnaderna för omvandlingsstationerna och att systemet inte lämpar sig för korta avstånd där fördelarna med låga överföringsförluster inte är lika framträdande.