Härtning

Härtning, eller härdning, är en term inom materialvetenskap och metallbearbetning som avser processen att öka ett materials hårdhet och ofta dess slitstyrka genom kontrollerad uppvärmning och snabb avkylning. Inom stål innebär härdning oftast upphettning till en austenitbildande temperatur och därefter snabb avkylning, vilket bildar martensit, en mycket hård men ofta spröd mikrostruktur. Hårdheten uppnås exempelvis genom snabb avkylning i vatten eller olja, eller i luft under rätt förhållanden. Efter härdning följer vanligtvis en temperering för att öka duktiliteten och reducera sprödheten.

Utöver ren härdning används yt-härdning, såsom induktionshärdning, eller ytförändringar genom karburering eller nitrering, för att bilda en hård yta medan kärnan förblir seg. Dessa metoder används i komponenter som kräver en kombination av hårdhet och slitstyrka, till exempel kugghjul, verktyg och axlar.

Hårdhet mäts med olika skalor, vanligtvis Rockwell-, Vickers- eller Brinell-skala. Det är viktigt att härdningsprocessen kontrolleras noggrant, eftersom överhettning, snabb eller ojämn avkylning kan orsaka distortion eller sprickor. Temperering eller annan efterbehandling används för att optimera balansen mellan hårdhet och duktilitet. Härdningsprinciper tillämpas dels i stål och andra metaller, dels i material där man önskar hårdhet och motstånd mot slitage utan att kärnan förlorar sin stadga.