Härdande

Härdande är processen där ett materials hårdhet och ofta dess styvhet eller slitstyrka ökas genom kemiska, fysiska eller termiska förändringar. Begreppet används inom flera teknikområden och har olika mekanismer beroende på materialgrupp.

Inom metallurgi hänvisar härdning ofta till termiska behandlingar där materialet upphettas och kyls snabbt för att förändra mikrostrukturen och därigenom öka hårdheten. Ett klassiskt exempel är härdning av stål där austenitisering följs av snabb kylning för att bilda martensit, medan efterföljande temperering balanserar hårdhet och duktilitet. Ytterligare yt-härdningstekniker såsom karburering, nitrering eller induktionshärdning används för att öka ythårdheten utan att kärnan påverkas nämnvärt.

Inom polymerteknik används härdning för att beskriva tvärbindningen av hartser i system som epoxy eller olika plaster, vilket förvandlar en flytande eller mjuk fas till ett fast material. Härdningen ökar bland annat mekanisk styrka, termisk stabilitet och kemisk resistens.

Inom bygg- och betongteknik gäller härdning ofta hydratiseringsprocesser i cement som utvecklar styrka över tid, beroende på fukt och temperatur.

Hårdhet mäts vanligtvis med tester som Rockwell, Vickers eller Brinell. Etymologiskt kommer ordet från svenska härda, att göra hård.