Huvudlicens

Huvudlicens är ett begrepp som ofta används i svenskt avtals- och upphovsrättssammanhang för att beteckna den primära licens som en rights holder ger till en licensee. Den används för att definiera de centrala rättigheter som får utnyttjas och syftet med nyttjandet, vanligtvis i ett specifikt sammanhang eller projekt.

Scope och innehåll kan variera beroende på avtalets art, men en huvudlicens anger vanligtvis vilka rättigheter som överförs eller görs tillgängliga, såsom reproduktion, distribution, offentligt framförande eller visning, kommunikation till allmänheten och, i fallet med programvara eller data, tillträde, användning och eventuella anpassningar. I praktiken kan licensen vara begränsad till ett visst geografiskt område, ett visst medium eller en viss tidsram, eller vara bredare och mer omfattande beroende på parternas överenskommelse.

Exklusivitet och vidarelicensiering är viktiga beståndsdelar. Licensen kan vara exklusiv eller non-exklusiv och kan ange om licensee får vidarelicensiera rättigheterna till tredje part, samt vilka villkor som gäller för sådana sublicenser, inklusive kvalitetskrav och kontrollrättigheter för licensgivaren.

Andra viktiga bestämmelser rör betalning, upphovsrättsliga respektive moraliska rättigheter, varaktighet, upphörande och hur licensen påverkas av framtida förändringar i lagen. Huvudlicensen fungerar som grundram för nyttjandet och kan kompletteras av tilläggsavtal eller rider beroende på projektets natur.

Vanliga användningsområden för en huvudlicens inkluderar inom publicering, film och TV, musik, programvara och fotografi. Det är ett centralt verktyg för att klargöra vilka rättigheter parterna avser att överlåta och under vilka villkor.